Vi har alla olika stressnivåer och vad som utlöser den – stress som har en negativ påverkan på vårt psyke och vår kropp. Vilket ditt stresstema än är, finns det en djupare anledning till att du hamnar i situationer där du kör över dig själv, ger mer än du har, springer fortare och längre än vad som är bra för dig, och kompromissar bort dig själv. I själva verket handlar det inte om stress – eller vad eller vem som orsakar den. Allt handlar om något djupt socialt rotat: ensamhet.
Det här är avgörande för ditt välmående
Låt oss fördjupa oss i det här: Sammanhanget och anledningarna till ensamhet är olika från person till person. Hur som helst, jag tror att allt handlar om något primitivt som aktiveras: Innerst inne är vi alla rädda för att bli övergivna.
Vi vill alla känna oss älskade, sedda och accepterade för den vi är, och för vad vi vill bli: Vi vill alla vara en delaktig och respekterad medlem i familjen och i vårt umgänge med våra vänner: Och vi vill alla känna oss trygga och säkra när vi uttrycker vårt sanna jag. Att vandra genom livet med en känsla av tillhörighet och mening är helt enkelt avgörande för vårt välmående.
Ett litet barn överlever inte utan sina föräldrar. Omsorg och näring i alla dess former är nyckeln. Det finns en inbyggd rädsla för att bli övergiven: Ett litet barn skulle inte överleva på egen hand.
Hotet om ensamhet är massivt och följer oss genom vår uppväxt på det sätt vi interagerar med och anpassar oss till våra vårdnadshavare, för att undvika att bli övergivna och ensamma. När våra vårdnadshavare är oförmögna att täcka in hela vår palett av känslor och behov, betyder det att endast en del av barnet accepteras och uppmuntras att växa. Barnet tilldelas och tar på sig roller, skapar strategier för att överleva för att bli accepterad och inkluderad. Oavsett vad som krävs eller vad det innebär, ett barn överger sig själv för att få höra till och överleva.
Konsekvenserna av att inte ha tillgång till alla delar av dig själv – kan orsaka en känsla av ensamhet, en känsla av hemlängtan (till dig själv) och att inte få leva din sanning. Det här följer barnet genom livet i hennes relationer, tills längtan att bli sitt sanna jag är större än rädslan för att bli övergiven och ensam.
Vid denna tidpunkt, upptäcker du att de roller som hjälpte dig att överleva som barn inte längre tjänar dig. Du inser att alla gamla föreställningar om vem du är måste kalibreras om eller till och med omdefinieras (till sanningen). Du står inför att vara ingen innan du kan vara någon. Det är här resan börjar för att ta reda på vem du verkligen är.
Att berätta för människor att du känner dig oerhört ensam kan vara svårt eller nästan omöjligt. Det för med sig en känsla av skam. Varför? Därför att det innebär att avslöja det du tror är den svåruthärdliga sanningen: ”Jag är övergiven”. Översatt till ett barns perspektiv betyder det: Det måste vara något fel på mig eftersom jag är oönskad. Det är outhärdligt. För när du inser det, måste du också hantera sorgen över det du inte fick: Vårdnadshavarnas (ovillkorliga) kärlek. Det tuffa faktumet av att vara ”värdelös”.
Nu är det så, vårdnadshavare gör vad de är kapabla att göra. Ibland är det inte tillräckligt, och det lämnar djupa sår i ett barn. Vi bär alla med oss våra minnen genom livet. Några är ”lagrade” och gömda i det omedvetna, för att de är alltför smärtsamma att komma ihåg. Och det gör det komplicerat att hantera.
Ensamhetens stress är outhärdlig
Att resa genom livet med bördan av att känna sig ensam och övergiven är mycket stressande för vår kropp och vårt psyke. Ensamheten och ovissheten över att någonsin få höra till sätter djupa spår, och kan reslutera i alla slags stressrelaterade symptom om du är känslomässigt övergiven och inte har ett socialt kontaktnät. Att läka dina sår och få kontakt med ditt sanna jag och ditt inre barn kommer så småningom få dig att känna dig mindre ensam. Du kommer att bli din bästa vän. Du är den enda person som du med säkerhet vet kommer att resa med dig resten av ditt liv. Så varför inte ta hand om dig själv som din bästa vän?
Av alla stressrelaterade faktorer vi ställs inför, tror jag att ensamhet orsakar vår kropp och vårt psyke den största stressen. Jag tror att det finns en biologisk länk mellan ensamhet och stressrelaterade symptom. Och jag är övertygad om att ensamheten inom människor lätt triggas av det sätt många av oss lever idag. Att vara inkluderad i ett sammanhang har en stark överlevnadsfördel och det gör vår längtan efter gemenskap för att undvika ensamhet mycket stark. Det är som ett ständigt aktiverat biologiskt varningssystem som får oss att söka upp vänner. Ett resultat av det kan vara att vi (fortsätter att) umgås med människor som vi inte längre har något gemensamt med.
Slutsatsen är: Dina stressymptom är länkade till ensamhet och rädsla av att inte vara accepterad – och därmed vara utesluten. Du kanske kan påverka de yttre faktorerna, men på en djupare nivå är det osannolikt att du kan läka dig själv om du inte vet varifrån dina symptom kommer.
Om du har blivit övergiven i tidigare inkarnationer, kommer dessa sår att resa med dig genom framtida inkarnationer och utlösas av din ensamhet i det här livet. Det är här du behöver möta ensamhet och stress – och lösa upp det som inte längre tjänar dig.